Var ett tag sedan nu igen.
Impalan är snart färdiglackad. Ska hämtas hem vid månadsski igen. Ska bli så roligt att börja montera ihop den igen.

I måndags var jag på vårdcentralen och tog diabetesprov och fick veta att jag inte har diabetes. Jätteskönt. När jag kom hem så ringde jag till Gynekologmottagningen och bokade tid till en undersökning för PCOS. Fick inte tid förens i januari. Och snart ska det också bokas tid för att ta ut p-staven. Ser jag verkligen fram emot ?

Än en gång så var det längesedan som jag skrev i bloggen.

Men har hänt en hel del som krävt mycket tid.

Men nu äntligen kan man verkligen varva ner och sköta om sig själv.

Det där lackeringsjobbet blev det inget med. Fick aldrig tag i dem igen. Men jobbsökandet är i full gång. Blir nämligen inte så mycker mer på LSR. Så nu har ett arbetsgivarintyg skickats iväg till a-kassan och jag ska ner på arbetsförmedlingen och skriva in mig igen.

Impalan har blivit ivägskickad på lack. Snart ska vi dit och välja själva nyansen på färgen som vi valt. Så om cirka 3-6 veckor så har vi Impalan i garaget igen och kan börja sänka ner motorn och montera allting.

Just nu håller sambon på att fixa med motorn. Den har ju stått på stativ i två år så är lika bra att byta precis alla packningar och så.

Kommer bli skitkul när man fått ihop bilen.

Fan vad jag är slut nu.

Snart är denna jobbevecka över.

Blev lite chockad och överraskad igår när jag satt på jobb och skrev en lista på vad jag skulle lasta på bilen så det kunde vara klart idag, när telefonen plötsligt ringde. Var en man som hade sett mitt CV på arbetsförmedlingens hemsida och var intresserad av att träffa mig. Fick nummert till chefen där och skulle ringa tillbaka på måndag när jag bestämt mig för om jag är intresserad av jobbet. Men ringde redan idag. Fast fick inte tag på honom då. Så får prova igen imorgon.

Det är en lackeringsfirma i Malmö och tjänsten är på heltid.

Vill ju egentligen inte lämna LSR. Men tänkte att OM jag skulle få jobbet i Malmö så kan jag ju jobba mina fasta helger på LSR endå. För en heltidstjänst behöver jag verkligen.

Ju mer cash jag får in ju fortare kan vi få klart Impalan. Och ju fortare den blir klar ju fortare kan vi börja bilda familj. Och det hade varit skönt med en fast tjänst att komma tillbaka till efter en eventuell mammaledighet.

Så blir att ringa dit imorgon igen och stämma träff med dem.

Gud vad jag är trött ikväll.

Märks att man inte är van att jobba sju dagar i sträck. Brukar bara vara tre,fyra dagar i sträck. Men det är pengar.

I Augusti bytte jag helg med en kollega då hans sambo jobbar samma helg och han får då vara hemma med deras småttingar. Och såg sen att jag då kommer jobba åtta dagar i sträck. Men jag älskar mitt jobb.

Men nu ser jag fram emot en ledig helg innan jag går på igen på måndag.

Imorgonbitti drar vi till Falkenberg på Wheels & Wings och det är faktiskt jag som ska vara chaufför denna gången.

Men nu ska jag äta lite middag sedan blir det sängen. Klockan är endå 22:17 nu.

Så... Godnatt på er allesammans!

Jajaja... Jag vet att det är längesedan jag bloggade sist nu. Har bara inte känt att jag haft tid till det.

Har jobbat mycket och söker lite fler timtjänster.

Men har även hunnit med en del nöjen.

Har varit på Hässleholmscruisingen med Malibun. Även denna gång satt Magnus bakom ratten. En underbar chaufför. Och så var det jag, sambon och hans polare Jonte. Lagom tyckte jag.

Fick även ett ryck för ett tag sedan och stack till Bug Run i Mantorp och tältade. Och jag kan säga att vi utan tvekan åker upp nästa år också...

Har haft semester nu i fyra dagar. Börjar jobba på tisdag igen. Ska faktiskt bli skönt. Får endå ingen ro i kroppen.

Tog ut en veckas semester för att vi skulle dra till Västerås på Power Big Meet. Men blev ändrade planer.

Är som så att vi har en polare som hyr garage på samma gård som oss och har gått med på att hjälpa oss med Impalan. Och han kunde bara denna veckan. Så sambon och polaren håller på från morgon till kväll ute i garaget och svetsar, slipar och tennar.

Sambon pratade även med lackerare häromdagen. Om cirka en och en halv månad så kan han ta emot Impalan. Så om vi har tur så kan vi hämta hem henne och börja montera i Oktober någon gång.

Känns skönt att det börjar hända lite saker.

Sambon och jag har pratat emellanåt om barn.

När vi först började prata om det så fanns det tre krav. Att jag skulle ha ett fast jobb, att Impalan skulle vara klar och att vi skulle ha flyttat till hus.

Men efter mycket diskutioner om det så sätter jag inte in en ny p-stav i januari när den gamla ska ut.

Jag har inget fast jobb men har iallafall en timtjänst som har hjälpt till en liten del med ekonomin och anledningen till att Impalan ska vara klar är för att när vi har smått så finns inte pengar eller den tiden som behövs för att renovera en bil från grunden.

Sex månader kvar tills p-staven ska plockas ut. Är ju "bara", men det känns så långt borta just nu. Jag har pratat om barn med sambon i nästan två år nu ju.

Och vad gäller barn så hittar jag inga flicknamn som jag riktigt fastnar för. Pojknamn har vi väl kommit överens om. Men varför är namn så satans svårt?

Om ni har förslag på ett eller två klassiska amerikanska flicknamn så kommentera gärna.

Märks verkligen när man glömt ta allergimedecinen. Ögonen rinner, näsan är heltäppt, ögonen kliar och andningen är tung. Åt helvete med dig jävla pollen.
För övrigt är det en härlig dag på jobb.
Efter jobb blir det snabbt hem till en vännina och hjälpa henne med städningen. Och klockan 18 ska maten påbörjas. Måste bli hårdare på det. Vi äter alldeles för sent annars. Så nu är det hemma klockan 18 som gäller om jag ska komma in i rutiner någon gång. Inget annat har fungerat för mig.

Nu blir det lunch. Sedan jobba vidare igen.

Godmorgon.
Har varit uppe sedan 20 över 6 imorse, på min lediga dag. Trött är man. Men är med iväg med en vännina. Vet inte om jag kan skriva vad det handlar om. Men kan berätta att allting kommer gå bra och detta är något som hon kämpat för länge.
Jag har följt hennes enorma framsteg och jag måste bara säga att jag är så fruktansvärt stolt över henne. Hon är en otroligt stark kvinna och det är inte många som har sådan kämparglöd som hon. Älskar dig gumman.

Jag får blogga lite senare. Känns inte riktigt som rätt tillfälle att skriva ett längre blogginlägg just nu.

Ha en bra förmiddag trots det tråkiga vädret.

Ja, jag vet. Det var några dagar sedan man skrev.

Men det har varit mycket att stå i med Malibun för att få den klar till Ystadcruisingen som var nu i lördags.

Det var en fullspäckad dag det. Först jobbade man från 9 till 13. Sen var det till systembolaget och inhandla ölen till sambon då han och polaren var i garaget och fixade det absolut sista på Malibun.

Sedan var det hem och duscha och göra sig iordning.

Vid halv 4, 4 tiden kom Magnus och Mathias. Magnus fick äran att köra. Detta var första gången på tre år som jag inte körde på cruising. Eller ja, har hänt en gång innan. Men jag kände inte föraren så jag slappnade inte riktigt av den kvällen.

Men nu kopplade jag av helt och hållet då Magnus är min f.d styvpappa.

Tyvärr var jag rätt besviken på Ystadcruisingen iår. Trots ett relativt fint väder så var det inte lika mycket jänk som tidigare år då det regnat mer. Men vi hade lika trevligt för det.

Finns väl inte mycket mer att skriva om det. Var lite dimmigt för mig om jag säger som så.

Men några få bilder han jag med iallafall...

Här är en bild från några dagar innan cruisingen när vi fått på den färdiga motorhuven med scoopet. Blev rätt bra.

   Sambon ville inte förstöra för mycket i/på panelen i säljsyfte. Så vi satte alla mätarna i scoopet istället. Och jag måste säga att det blev jävligt bra.

   Här håller vi på att packa in i bilen för vidare färd mot Ystad. Här syns det lilla extra på avgassystemen. Två döskallar. Syns inte så bra på bilden. Men i ögonen har sambon monterat röda dioder som han kopplat på bakljuset. När det är mörkt lyser hela skallen. Dösnyggt måste jag säga. Han kan få sina ideér. Men de blir också rätt bra.

   Nu är vi strax redo. Från vänster ser vi Mathias, Anton och vår härliga chaufför Magnus.

  Under cruisingen träffade man på Mini. Och då var man ju tvungen att ta en fjantbild.

    Mathias, Magnus och sambon Hoffe.

  Och här var man hemma igen. Sliten, något onykter och trött.

 Eldkastarna använde man någon gång under kvällen. Dock fick jag inget klipp från den kvällen. Detta klipp är från någon dag innan.
    Här är vi igång på väg till Ystad.